Å dagarna går..

Det gör dom ju faktiskt, fast humöret pendlar erhört mellan normalt och lägsta låga. men dagarna går som sagt. Jag kan förstå vad som skett, men jag kommer aldrig någonsin släppa känslan av att det är så fruktansvärt i onödan. Visst rädslor är förlamande, men man kan inte heller bara ge efter för dom...

I vilket fall som helst så var jag och fotade lite valpar hos parenteserna i går. 3,5 veckor är dom nu och så himla underbara. Se själva....

Dom är underbara.

Må så gott allihopa.

//Uffe

Man tror man är förberedd.

Men verkligheten gör oftast så mycket ondare än man kan föreställa sig.

Hur lång tid ska jag behöva för att acceptera att det är så som det är.
Hur lång tid kommer det ta innan smärtan ger med sig?
Det gör ont.. Jävligt ont.

Jaha. Utmanad blev man alltså :o)

Vad tänder jag på?



Angelin skickade mig en utmaning att berätta vad jag tänder på. Så det är la bara att krypa till korset och berätta antar jag.



Först och främst så tänder jag väl olika på olika personer tror jag.

Dels så finns det ju dom där man ibland ser som är så magiskt vackra och får pulsen att rusa iväg så det nästan börjar ryka ur öronen på en och ens fantasifunktion aktiveras till 220%. Alltså dom där kvinnorna som man springer in i lyktstolpar osv för. när man möter dom. Det är inte ofta jag möter sådana kvinnor men det har hänt, jag har t.o.m hamnat in i en lyktstolpe just därför, men då cyklade jag. :o)



Annars så har jag rätt svårt att tända på någon som jag inte känner ordentligt. För det som tilltalar mig allra mest är hur just DEN personen och personligheten är/blir tillsammans med mig. Jag tittar nog oerhört lite på utseende utan det är just personligheten .



Hur är då personligheten som tänder mig? Nu blir det svårt, för det kommer bli en oerhörd massa motsägelser. Jag kan bli oerhört tänd på hon som är ute på jakt, hon som utmanar mig, triggar mina allra mest primala tankebanor där det bara är mitt hormonella jag som får styra. Alltså hon som jag VET är livsfarlig för mig i stunden och som bara är en virvlande dans av lustar för mig. HENNE tänder jag på.

MEN!

Jag tänder på den här kvinnan som är lite tyst och undfallande också. Den här kvinnan som egentligen inte så mycket vill synas, hon som väcker mitt behov av att bry mig om, vårda, möta och mötas. Den här kvinnan som möter mitt intellektuella jag och som jag kan ge mig in i oändliga diskussioner med. Diskussioner som kan bära iväg i de mest oväntade riktningar. Jag tänder på hon som liten kan krypa ihop i min famn och som i den känner sig trygg. Hon som är trygg i vetskapen om att jag ALDRIG någonsin kommer vilja göra henne illa och som vågar lägga sin själ alldeles naken framför mig. Och naturligtvis där jag kan göra alldeles detsamma. Jag tänder på hon som kan se MIG och alla mina sidor, både dom onda och dom goda som en tillgång som berikar det som vi kan skapa gemensamt.

Jag tänder på hon som låter våra själar mötas och känna varandra, känna att man skapar en bubbla av samhörighet. Jag tänder på hon som fullständigt vill ge sig till mig, när jag vill ge mig fullständigt till henne. Jag tänder på hon som bara ÄR.

Ibland vet jag helt enkelt inte vad det är jag tänder på, men en del kvinnor påverkar mig som sjutton utan att jag på något sätt kan sätta fingret på VAD det är som påverkar mig så. Det bara är så, dom påverkar mig. Det finns inget som helst mönster hos dessa personer mer än att det bara helt enkelt ÄR något. En känsla av att jag helt enkelt inte kan få nog av den personen.

Tja när jag läser det här så får jag nästan känslan av att jag tänder på allt och alla. Så är det nu inte, gudskelov måste jag säga, för hu vad jobbigt det skulle vara att ständigt gå omkring och vara tänd på än det ena och än det andra. Totalt sett så är det ganska få personer som påverkat mig på så sätt att jag verkligen känner mig tänd på dom. Jag är glad att det är så, för det är en känsla som för mig känns rätt lyxig och exklusiv. Så VILL jag att det ska kännas också.
//Uffe

Det var länge sedan sist nu.

Och jag har väl egentligen inte så mycket att säga, mer än det är mycket nu, mer än vad jag kan samla ihop och skriva ur mig om. Det kommer nog i sinom tid .

Emellertid så inatt gjorde jag något som jag aldrig har gjort förr. Jag måste ha drömt en himla konstig mardröm iaf, för jag vaknade av att jag bet mig själv riktigt rejält i armen. Antagligen så drömde jag väl att någon höll fast mig och jag bara måste komma loss till varje pris. Det gjorde verkligen skitont och blodet bara rann om armen på mig. Exakt HUR många tror ni av dom som jag mött idag tror på att det är jag som har bitit mig själv? Rätt svar NOLL. . :o)
Nåväl. Det fanns väl någon mening med det iaf. Vert inte vad än så länge iaf.
Må så gott. Det försöker jag så mycket jag kan.. Kaske inte lyckas helt.
//Uffe

Inte så tokigt inte.

Dagen har varit rätt behaglig.

Började dagen med att åka till verkstan och visa upp min bil för dom. Igår fick jag ju besked att allt var klart från försäkringsbolagets sida. Jag åkte till verkstaden som sagt och när verkstadsschefen såg bilen så sa han att den där kommer försäkringsbolaget lösa in, för det är inte värt att laga den. "MENAR du det" sa jag då glatt. Jepp, sa han. Det är jag säker på.

Nöjd med det så åkte jag till parenteserna för ett besök plus att jag lastade ur en massa grejor från bilen där nu när jag ska lämna ifrån mig den. På vägen hem passade jag på att åka och titta på en bil jag spanat in. Pratade med killen på telefon innan och det verkade vettigt. Den hade inte gått så himla långt och den var välservad, dock var det dags att serva den nu sa han.

Jag kom dit, tittade och så gav jag mig ut och provkörde. Nu var det inte det lättaste för det var mitt inne i stan och lite ovan som jag var vid en hyfsat mycket starkare bil så var det lite pyssligt, men snart var vi ute på större vägar och jag var såld. Jag ville ha den.

Tillbaks till utgångsplatsen så stod vi och pratade en stund innan vi började diskutera priset. Eftersom det var dags för service så fick jag ned priset riktigt ordentligt, så i morgon förmiddag ska vi mötas på banken och föra över pengar och skriva papper. Sedan är bilen MIN.

Några små små skönhetsfläckar är det men inte alls farligt. Jag tror vi kan få många härliga mil ihop. Nöjd är jag med dagen. Hoppas ER dag varit fin.
//Uffe

Jag är nog alldeles för normal.

Sitter och slötittar just nu på Outsider på kanal 5. Det handlar om BDSM och bland annat något som hete ponyplay (tror jag). Man pratar om rollspel och dom kickar det ger, själv tycker jag det mest bara är konstigt.

Man ska definitivt inte fördöma hur andra vill leva ut sitt sexliv, men själv skulle jag ha oerhört svårt för rollspel, bdsm eller någon annan form av fetischism. Om jag älskar med någon så är jag så väldigt mycket just i DEN situationen just DÅ. Skulle jag lägga något annat till detta ögonblick så skulle jag helt enkelt bara bli störd och lusten skulle vara som bortblåst. Det skulle kännas jättekonstigt för mig. För mig är det sexuella alldeles för förknippat med känslorna inför just DEN personen jag älskar med för att det skulle funka. Så jag är nog helt klart en "vaniljare" eller vad det kallas. :o

Annars så ha rjag ledigt några dagar nu, det är skönt och välbehövligt, håller på och letar bil nu, har ordnat till det ekonomiska så om några dagar blir det förhoppningsvis en lite bättre bil att åka med. Ska bli skönt. Det lustiga var att jag samtidigt idag fick besked från trafikförsäkringsförmedlingen (något jag var säker på skulle dröja flera veckor till) och dom bekostar lagningen av den jag har. Nu är ju det en procedur på ett bra tag också eftersom det är väntetid på verkstäderna också, så så småningom så får jag välan lov att sälja den. Hittade ett begagnat objektiv som jag letat länge efter idag också till kameran. Det säljs inte så många av dom och priset var inte dåligt heller så om några dagar så blir det ut och fota en massa igen. Ska bli kul.
Hoppas ni har det bra där ute.
//Uffe

Fattiga människor.

En del människor verkar ha det som livsuppgift att gnälla över andra människor.
Själv har jag oerhört svårt att fatta att dom orkar. Om någon ute i periferin irriterar mig, så ser jag till att jag slipper möta den personen. Det är slöseri med energi att låta denne person irritera mig. Andra människor verkar ätas av det. Dom verkar ha det som livsuppgift att se till att få bli irriterade och så tar man varje tillfälle i akt att gnälla.

Jag roas lite över människor som kan få såna hangups över andra människor.
En sådan person har hittat hit. Jag tror inte det är någon ny bekantskap, utan snarare en person som har haft ett ont öga till mig sedan sisådär 10 år tillbaks på nätet. Faktum är att det roar mig. Att lägga 10 år på att vara en bitterfitta mot en annan person, särskilt när det inte ens är en person som man någonsin har träffat. Snacka om slöseri med energi. Men självklart. Det är hans liv, hans problem. Själv blir jag som sagt, mest road.
I vilket fall som helst, så kommer jag ändra möjligheterna för kommentarer lite grand.
Vill han gnälla så kan han göra det i mail direkt till mig.
Må så gott
//Uffe