Det gör dom ju faktiskt, fast humöret pendlar erhört mellan normalt och lägsta låga. men dagarna går som sagt. Jag kan förstå vad som skett, men jag kommer aldrig någonsin släppa känslan av att det är så fruktansvärt i onödan. Visst rädslor är förlamande, men man kan inte heller bara ge efter för dom...
I vilket fall som helst så var jag och fotade lite valpar hos parenteserna i går. 3,5 veckor är dom nu och så himla underbara. Se själva....
Dom är underbara.
Må så gott allihopa.
//Uffe
